…”För däremellan kommer fastan”…
Så låter ju julsången som man alltid sjungit – ”Nu är det jul igen, och nu är det jul igen och julen varar in till påska, men det var inte sant och det var inte sant, för däremellan kommer fasta!!!”
På medeltiden, när svenskarna var katoliker, föregicks påsken av en sex veckor lång fasta då det var förbjudet att äta kött. Men under dagarna före fastan passade man på att festa desto grundligare, och det är vad man förr kallade fastlagen. Ordet kommer av plattyskans vastelavent, som betydde aftonen före fastan. Det var en slags liten karnevalstid, vilket också avspeglar sig i det senare bondsamhällets seder långt in på 1900-talet. De tre dagarna före fastan hade namn som berättade att nu var det fest: fläsksöndag, bullemåndag och fettisdag. Fettisdagen kunde också kallas stenkaketisdag eller pannekaketisdag. Av just fläskkosten vid fastlagen har vi numera bara en kvarleva i form av kroppkakorna, som är särskilt typiska för Öland och Kalmartrakten.
Mest känd är fettisdagen för fastlagsbullarna eller semlorna. Till en början kan de också ha sett något annorlunda ut än vad de gör idag. I Ystad i Skåne kunde man kanske för bara 30-40 år sedan just under fastlagen köpa i bagerierna korsformiga och kumminkryddade franskbröd vilka för övrigt hade exakt samma form som på de medeltida kalkmålningarnas måltidsscener.
Att också våra fastlagsbullar ursprungligen haft en sådan kors- eller viggliknande form visar den äldre benämningen ”hetvägg”. Detta ord kommer av det tyska ”Heisswecken”. Wecken betyder inte som vi felaktigt översatt vägg utan har just att göra med formen, viggar eller kors. De bakades av städernas yrkesbagare och åts just i de danska landskapen på fastlagsmåndagen, bullemåndagen, men i mellersta Sverige på fettisdagen. Allteftersom tiden gick blev det vanligt att ta hål på bullens topp och gröpa ur inkråmet som sen blandades med smör och grädde och senare även så mandelmassan. Bullarna åts därefter med varm mjölk, socker och kanel. Först i slutet av 1800-talet började man äta fastlagsbullar som gräddbakelse till kaffet. Förr var ju något som tidigt förekom i borgerliga kretsar och en som bjöds på ”hetvägg” och som sedan ansågs också ha avlidit efter denna måltid var ju kung Adolf Fredrik.
Efter reformationen var fastan inte längre en nödvändig med dess 40 dagars förberedelse inför den kyrkliga helgen påsk, men fastlagen fortsatte man gärna med även under den lutherska kyrkan, det blev välkommen med en anledning till fest för pigor och drängar.
Idag kallas fastlagsbullarna eller fettisdagsbullarna oftast semlor, vilket egentligen betyder på latin vitt mjöl, vetebröd. Namnet har hjälpt till att traditionsanknytningen kunnat tidsmässigt breda ut sig och semlorna äts ju idag året runt. En sed som anpassats till samhällena och därmed kunnat överleva.
En av Sveriges mest fanatiska semmelälskare är Ture Sventon. Åke Hombergs privatdetektiv äter nästan inget annat – året om.
Margaretha Engstedt/Antikvarie
