Ny drömsgräns nådd – 40 000 dokument i museets sökmotor Lexie

Lexie är namnet på Jönköpings läns museums arkivs sökmotor. Vi skapade den för ett och halvår sedan men har digitaliserat arkivhandlingar under många år.  Nyligen när vi fyllde på den nådde vi upp till 40 000 dokument. Och fler kommer det bli eftersom vi fyller på med tusentals nya dokument varje kvartal.

Länsmuseets sökmotor Lexie ger unika sökmöjligheter. Du kan på egen hand enkelt söka bland våra digitaliserade arkivhandlingar. Det som gör det unikt är att du kan söka efter alla ord i varje dokument.  Det rör sig om historiskt material från hela Jönköpings län. De skannade arkivdokumenten består av äldre adresskalendrar, pressklipp , rapporter, John Bauers brev med mera.

Vill du söka i sökmotorn Lexie? Välkommen till forskarsalen i Arkivhuset i Jönköping eller kontakta museets arkivfunktion.

 

6 33

Länsmuseets nya sökmotor Lexie med nu 40 000 dokument

 

3 3

I Lexie finns olika typer av arkivhandlingar. Här visas en avskrift av ett brev ur John Bauers brevsamling

 

 

Christer Wengse, Lexies utvecklare

Henrik Johansson, Verksamhetsutvecklare arkiv

Jönköpings läns museum

5 saker du inte visste om hembygdsrörelsen – 2. Konsten att vara ”utsocknes”

Örnviksbyggnaden på Hultet. Foto: Jönköpings läns museum

I hembygdsrörelsens begynnelse behövde vi den främmande, den nya blicken för att kunna forma hembygdsbegreppet till vad det är idag. 

Utsocknes – från plats utanför socknen; främmande (ur Svenska Akademiens ordlista)

I mitt förra blogginlägg (se länk längst ner) skrev jag om hur samhällets förändringar under 1800-talet och sekelskiftet påverkade människans ökade benägenhet att flytta på sig. Detta skapade en rädsla för att det som vi ansåg vara vårt kulturarv och identitet höll på att försvinna. Hembygd blev ett nytt begrepp och människor fick en lokal identitet som var knuten till det nya begreppet. Idén om hembygden talade om för oss att det fanns någonting annat, någonting som vi inte kunde tillräkna oss som just hembygd. Det var i mötet med andra som vi blev varse om vår särart.

De främsta utövarna av hembygdskulten
I hembygdsrörelsens begynnelse så var det de ”utsocknes”, de främmande som var de främsta utövarna av hembygdskulten. Genom nya ögon kom vi att se på vår hembygd på ett nytt sätt. Ni vet ju att man ofta talar om att vara ”hemmablind”. Här gick hembygdsrörelsen redan då före i att välkomna dem från andra socknar, landskap och länder till att få vara med och forma och bevara platsen och arvet. Turismen blev också en viktig del i framväxten av hembygdsrörelsen. Det var när vi började sätta oss själva i rörelse som vi blev medvetna om den gamla och den nya hembygden.
Detta kan låta motsägelsefullt; å ena sidan behövdes de ”utsocknes” för hembygdsrörelsen, samtidigt som vi blev varse vår särart och hembygdsbegreppet stärktes. Men det behövdes främmande ögon för att se det egna och vi välkomnade det.

Exempel från idag
Ett bra exempel på detta idag är Björkö hembygdsförening. De har gett ut en fantastisk årsbok 2016, jag rekommenderar den varmt. I boken finns bland annat en artikel om en familj som flytt från Syrien och som bor i Björkö. Det har visat sig att deras kunskap från jordbruket i Syrien kommer till nytta i de småländska skogarna. På frågan vad de visste om Sverige innan de kom hit svarar Abdulhamid:

Vi visste nästan ingenting […] Men vi förstod att här i Sverige finns trygghet och utbildning. Det är det viktigaste med Sverige.

Den belgiske illustratören Sebastiaan berättar i en intervju:

Att skildra de småländska landskapen var som meditation för mig […] Sedan besöket i Björkö har landskapet fått en mer central plats i mina bilder.

Monika från Västergötland säger följande om sin nya hembygd Björkö:

Jag trodde jag hade sett det mesta av svensk natur, men blev verkligen imponerad när jag såg en sådan rik flora och vacker mångfald.

Solnedgång över Gränna. Foto: Jönköpings läns museum

Den gamla och den nya hembygden
Idag har begreppet hembygd, i bemärkelsen att man kan hänvisa till en geografisk plats förändrats ännu mer. Min geografiska hembygd är Karlstad men jag känner mig inte hemma där idag. Det är minnet av mormor och morfar och mitt barndomshem (som såldes på 90-talet) som skapar en känsla av hemma. Men den bär jag ju med mig oavsett jag är här eller där. Det är dofterna, ljuden och minnet men inte platsen som sådan som väcker nostalgi. Min hembygd nu är Småland, den norra delen som angränsar mot Östergötland. Det var när jag blev förälskad i Gränna som jag engagerade mig i hembygdsrörelsen. Jag ville veta allt om staden jag flyttat till. Här växer mina barn upp och här går solen ned vackrare än någon annanstans på jorden.

5 saker du inte visste om hembygdsrörelsen – 1. Upp till kamp!

Patricia Hallman, verksamhetsutvecklare hembygdsfrågor

5 saker du inte visste om hembygdsrörelsen – 1. Upp till kamp!

Jag vet inte vad du ser framför dig när du hör ordet hembygdsförening. Du kanske är en person som är väl förtrogen med hembygdsrörelsen eller så har du ingen koll alls. Oavsett så hoppas jag att mina kommande blogginlägg om denna fantastiska rörelse ska bekräfta sådant du redan vet eller lära dig någonting nytt.

Jag heter Patricia och jobbar sedan några månader tillbaka som verksamhetsutvecklare med fokus på hembygdsfrågor på Jönköpings läns museum. Tillsammans med Jönköpings läns hembygdsförbund hittar vi nya sätt på vilka vi kan arbeta med kulturarv i Sverige.
I några blogginlägg framöver vill jag för dig presentera 5 saker du kanske inte visste om hembygdsrörelsen.

  1. Upp till kamp!

Det hela började som en proteströrelse under den senare delen av 1800-talet. Vi såg att den värld vi levde i förändrades fort och radikalt. Förändring behöver inte vara någonting negativt men det som nu hände var att människor flyttade från landet till staden. Många hade under flera generationer varit bönder. Men nu var det industrierna i städerna med sina löftesrika skorstenar som lockade oss till att söka ett nytt liv, kanske ett bättre liv än det vi var vana vid. Inte nog med att vi lämnade landsbygden för staden, mängder av människor valde att till och med lämna Sverige för utlandet. Vi emigrerade. Hembygd blev nu ett begrepp som skulle laddas med ny betydelse.

Men varför började vi protestera och mot vad? Jo, jag tror vi blev rädda. De här stora förändringarna i samhället påverkade människors sätt att leva och vi var rädda för att det som kännetecknade det land vi levde i och därmed vår identitet var hotad. Den gamla folkkulturen och det vi etnologer kallar för allmogesamhället (ett förmodernt samhälle som bygger på stor grad av självhushåll, alltså bondehushållning) kunde försvinna för att aldrig mer kommas ihåg.

Nu var det upp till kamp! Ungdomsrörelsen och folkloristerna gick i spetsen och tusentals människor samlades till möten, framför allt i Dalarna för att enas kring hur kulturarvet skulle räddas. Men vi nöjde oss inte bara med att prata om det. Nej, vi blev handgripliga på så sätt att nu skulle det försvinnande samhället förevigas genom en räddningsaktion. Sagt och gjort, vi började samla in mängder av föremål över hela vårt land och till och med hus. Runt om i hela Jönköpings län finns hembygdsparker och hembygdsmuseum som ett bevis på hur föremål och byggnader togs om hand och i många fall flyttades från sin ursprungliga plats till en ny.

Idag, hundra år senare så protesterar vi inte lika högljutt men vi värnar om att bevara och berätta om den lokala historien. Samtidigt ligger vårt arv att protestera, eller engagera oss inte långt bort. Flera hembygdsföreningar är med och påverkar kulturmiljön och arvet i de kommuner de verkar i och engagerar sig i förändringar som sker i vårt samhälle. Ett exempel av många är Jönköpings hembygdsförening Gudmundsgillet som är remissinstans när kommunen ska göra ingrepp i stadsmiljön. Engagera dig du också, gå med i en hembygdsförening!