Keramik – Vad är det?

Elden brinner, värme alstras. Människor samlas för att äta någonstans långt borta för längesedan. En kruka med mat går sönder. Den är tillverkad av bränd lera, ett utmärkt kärl att förvara mat i, men just denna dag gick den sönder. Ingen katastrof, familjen som befinner sig på vandring har flera krukor. Det är lite irriterande bara för just den sönderslagna krukan var ovanligt vackert dekorerad, ett konstföremål, inte bara en kruka att ha mat i utan något mer.

dsc_4225

 

Just detta att bränna lera i ugnar och söka skapa ett vackert föremål har fortsatt att fascinera oss människor. Här på Jönköpings läns museum blev museichefen Gunnar Lindqvist, så intresserad att han började samla in keramik och tidningsklipp. Dessa tidningsklipp börjar nu bli så gamla att de bokstavligen faller isär ibland. Just därför ska de nu digitaliseras för att sparas för eftervärlden. Vilken bokstav och konstnär är du som besökare intresserad av? Alfabetet sträcker sig från A till Ö. Bakom varje bokstav finns en eller flera intressanta konstnärer, verksamma över hela Sverige. Tidningsklippen sträcker sig från slutet av 1960-talet och framåt. Vilken konstnär väljer du att läsa om?

//Magnus Rossler   Museiassistent

 

 

Hanna Friberg – arkivarien och forskaren som byggde upp länsmuseets samlingar

Hanna Friberg var den person som grundade och utvecklade länsmuseets arkiv och föremålssamling. I mer än 30 års tid gjorde hon en viktig och bestående insats för att samla och registrera foton och föremål.

I museets utställning  Tre liv  kan man läsa lite mer om hennes gärning för bygden.

Hon föddes 1863 i Alseda och tog 1879 examen vid Östra flickskolan i Jönköping. 1941 dör hon vid en ålder av 78 år.

Hanna Friberg i sitt hem vid ett bord fullt av album och bokverk

Hon ägnade hela sitt vuxna liv åt museiarbete och historieforskning, men är tämligen lite omskriven för sin gärning. Få uppgifter finns i museets protokoll och verksamhetsberättelser kring Hanna Friberg arbete. Mellan raderna kan man förstå att hon utan ersättning lade ner ett stort arbete med att ordna och förteckna samlingarna.

Tillsammans med sin man Algot Friberg tog de initiativ till bildandet av Norra Smålands fornminnesförening som är grunden till dagens länsmuseum. Paret Friberg är med och driver museet fram till deras död. Museet låg på ett par olika platser innan dagens museibyggnad uppförs i mitten på 50-talet på sin nuvarande plats.

Dottern Elin arbetade delvis som oavlönad konservator på museet men fotograferade också miljöer i länet. Vi kan se i liggarna att flera foton i museets fotosamling från början av 1900-talet togs av Elin.

Hanna Friberg var en erkänd forskare kring gårdar och släkter i Småland och läste och översatte latinska medeltida handlingar. Hon skrev artiklar till ett flertal svenska tidskrifter kring person- och gårdshistoria och om detta vittnar alla de tackbrev som finns i hennes personarkiv.

Hanna Fribergs forskning om en småländsk militär

I museets samling finns en inbunden bok med brev från kungliga majestäts till Jönköpings regemente. De är från 1660-talet och är adresserade till regementschefen Erik Drake. Detta unika fynd påträffades i början av 1900-talet på en vind i ett gammalt Jönköpingshus. Hanna Friberg lade ner mycket forskning kring breven och hon skrev en lång artikel i fornminnesföreningens årsbok år 1915 om generalmajor Erik Drakes liv. Han var hög officer i den svenska armén och deltog i Karl X Gustavs polska krig. Några år senare blev han dödligt skjuten av en annan svensk officer efter en lång tvist.

 

Källor och lästips

Hanna Fribergs artiklar i Norra Smålands fornminnesförenings årsbok:

Nr 2, år 1910. Artikel ”Ur föreningens samlingar”. Beskrivning av handskrifter och äldre dokument i arkivet, samt avskrifter av gårdsbrev från 1500- och 1600-talet.

Nr 4, år 1915. Artikel ” Generalmajor Erik Drake” som handlar om regementschefens för Jönköpings regemente liv och leverne.

Nr 5, år 1919. Artikel om Stensholm  – en småländsk herrgårds historia

Nr 10, år 1932 ”Några målare och konterfejare i Jönköping”

 

/Henrik Johansson

Verksamhetsutvecklare Arkiv

 

Almanackan som varade i evighet

Runstav med ristade runor.Under medeltiden och även långt senare hade svenska bönder runkalendrar eller kalenderstavar, som de räknade tiden efter. När runkalendern blev ett folkligt hjälpmedel infördes tecken och bilder för högtider och sedvänjor, till exempel en krona fanns för alla Mariadagar, en nyckel vid Per, ett dryckeshorn markerade julhelgen. Runstaven var en slags evighetskalender som kunde användas år från år, bara man kände till den ganska enkla metoden. Varje dag var utmärkt med en runa eller ett hack i kalenderstaven, och man fick noga hålla reda på hur söndagarna försköts år från år och när det var nymåne. Att kalendrarna var av trä hade en självklar orsak. Pergament eller längre fram i tiden papper var något sällsynt. Däremot fanns trä i överflöd och man kunde tälja sin egen runstav som också kunde användas som promenadkäpp.

Runstav med ristade runor.Tiden juli- augusti på ena sidan av runstaven. Veckodagarna betecknas med de sju första runorna i ”runalfabetet”, Futharken. Det gällde att för varje år veta vilken av dessa runor som var söndag. I raden längst upp finns ”gyllentalen”, som man måste känna till för att veta när nymåne inträffar: systemet grundas på att nymåne alltid kommer på samma datum efter nitton år. I nedersta raden finns symboler för de fasta helgondagarna som till exempel kors och yxa står för Olof, 29 juli, eftersom helgonet dräptes med en yxa. Lars halstrades. Och därför finns ett halster på hans dag, 10 augusti. Marie himmelsfärd, 15 augusti, markeras med kors och krona, Bartolomeus symboliseras med kors och en kniv, eftersom han flåddes, 24 augusti.

Margaretha Engstedt, antikvarie