Om kriget kommer

Hur länge skulle du klara dig om landet hamnade i en krissituation eller krig? Under det så kalla krigets tid, omkring 1946–1990, skulle svenskarna vara väl insatta i ett sådant läge. Därför fick landets alla hushåll skriften Om kriget kommer – vägledning för Sveriges medborgare. Den innehöll anvisningar och råd till civilbefolkningen i händelse av krigsliknande tillstånd. Skriften distribuerades ut i landet med en första upplaga 1943 och sedan i nya utgåvor 1952, 1961 och 1983. Information fanns också i telefonkatalogerna.

I början av ett nytt år är det dags för företag, föreningar och institutioner att summera det gamla året genom årsberättelser och bokslut. På Länsmuseet är det nu tid för sammanställning av året som gått. Föremålssamlingen har ökat med olika typer av föremål; konstverk, förhistoriska objekt, fotografier med mera. En av gåvorna sticker ut och har just en koppling till begreppet ”Om kriget kommer”. Det är en samling om 36 utvalda föremål från företaget Saab AB, Jönköping. Sommaren 2017 flyttade företaget ut ur sina lokaler vid Odengatan i Jönköping, men beredskapsmaterielen från det så kallade verkskyddet flyttades inte med till företagets lokaler i Huskvarna.

JM_56488_523

Sjukbår, filt, toaletthink och hjälm är några av föremålen från verkskyddet vid Saab AB i Jönköping, som nu finns bevarade för framtiden på Jönköpings läns museum.

Verkskydd är enligt Nationalencyklopedin: ”beredskapsorganisation som under höjd beredskap har till uppgift att, vid den anläggning där det organiserades, medverka vid skydd av verksamheten och personalen samt delta i räddningstjänst. Om det vid ett företag (anläggning) bedrivs verksamhet som har stor betydelse för totalförsvaret och anläggningen med hänsyn till sitt läge och verksamhetens art löper risk att bli utsatt för stridshandlingar kan regeringen, eller länsstyrelsen enligt regeringens bestämmande, besluta att ett verkskydd skall organiseras.”

Vid Saab AB i Jönköping var verkskyddet i funktion från 1950-talet till omkring 1991. Skyddsrum och utrustning fanns i företagets källarlokaler. Uttagna Saabanställda var indelade i ledningsgrupp, räddningstjänst, brandtjänst, sjukvårdstjänst och bevakningstjänst. Dessutom tillkom viss personal ur allmänna civilförsvaret och personer som var krigsplacerade på företaget. Verkskyddet ingick i den kommunala civilförsvarsenheten, som lydde under civilförsvarschefen och räddningsledaren.

Efter flera års nedrustning av försvaret i Sverige, ökad oro i världen och ett allt mer sårbart samhälle vad gäller bland annat försörjning av el, värme, vatten, livsmedel, transport och informationsteknik (IT), vill riksdagspartierna nu åter bygga upp det militära och civila försvaret. Uppfattningen är att Sverige ska kunna klara sig i tre månader utan hjälp och medborgarna ska klara sin försörjning av livsmedel med mera under en vecka. Hur skulle du göra vid en krissituation för att få vatten, hålla värme och få tag på mat? Har du förberett en krislåda med tändstickor, ljus, batterier, filtar med mera, liksom ett skafferi med matreserver?

Maria Ridderberg, verksamhetsutvecklare

5 saker du inte visste om hembygdsrörelsen – 2. Konsten att vara ”utsocknes”

Örnviksbyggnaden på Hultet. Foto: Jönköpings läns museum

I hembygdsrörelsens begynnelse behövde vi den främmande, den nya blicken för att kunna forma hembygdsbegreppet till vad det är idag. 

Utsocknes – från plats utanför socknen; främmande (ur Svenska Akademiens ordlista)

I mitt förra blogginlägg (se länk längst ner) skrev jag om hur samhällets förändringar under 1800-talet och sekelskiftet påverkade människans ökade benägenhet att flytta på sig. Detta skapade en rädsla för att det som vi ansåg vara vårt kulturarv och identitet höll på att försvinna. Hembygd blev ett nytt begrepp och människor fick en lokal identitet som var knuten till det nya begreppet. Idén om hembygden talade om för oss att det fanns någonting annat, någonting som vi inte kunde tillräkna oss som just hembygd. Det var i mötet med andra som vi blev varse om vår särart.

De främsta utövarna av hembygdskulten
I hembygdsrörelsens begynnelse så var det de ”utsocknes”, de främmande som var de främsta utövarna av hembygdskulten. Genom nya ögon kom vi att se på vår hembygd på ett nytt sätt. Ni vet ju att man ofta talar om att vara ”hemmablind”. Här gick hembygdsrörelsen redan då före i att välkomna dem från andra socknar, landskap och länder till att få vara med och forma och bevara platsen och arvet. Turismen blev också en viktig del i framväxten av hembygdsrörelsen. Det var när vi började sätta oss själva i rörelse som vi blev medvetna om den gamla och den nya hembygden.
Detta kan låta motsägelsefullt; å ena sidan behövdes de ”utsocknes” för hembygdsrörelsen, samtidigt som vi blev varse vår särart och hembygdsbegreppet stärktes. Men det behövdes främmande ögon för att se det egna och vi välkomnade det.

Exempel från idag
Ett bra exempel på detta idag är Björkö hembygdsförening. De har gett ut en fantastisk årsbok 2016, jag rekommenderar den varmt. I boken finns bland annat en artikel om en familj som flytt från Syrien och som bor i Björkö. Det har visat sig att deras kunskap från jordbruket i Syrien kommer till nytta i de småländska skogarna. På frågan vad de visste om Sverige innan de kom hit svarar Abdulhamid:

Vi visste nästan ingenting […] Men vi förstod att här i Sverige finns trygghet och utbildning. Det är det viktigaste med Sverige.

Den belgiske illustratören Sebastiaan berättar i en intervju:

Att skildra de småländska landskapen var som meditation för mig […] Sedan besöket i Björkö har landskapet fått en mer central plats i mina bilder.

Monika från Västergötland säger följande om sin nya hembygd Björkö:

Jag trodde jag hade sett det mesta av svensk natur, men blev verkligen imponerad när jag såg en sådan rik flora och vacker mångfald.

Solnedgång över Gränna. Foto: Jönköpings läns museum

Den gamla och den nya hembygden
Idag har begreppet hembygd, i bemärkelsen att man kan hänvisa till en geografisk plats förändrats ännu mer. Min geografiska hembygd är Karlstad men jag känner mig inte hemma där idag. Det är minnet av mormor och morfar och mitt barndomshem (som såldes på 90-talet) som skapar en känsla av hemma. Men den bär jag ju med mig oavsett jag är här eller där. Det är dofterna, ljuden och minnet men inte platsen som sådan som väcker nostalgi. Min hembygd nu är Småland, den norra delen som angränsar mot Östergötland. Det var när jag blev förälskad i Gränna som jag engagerade mig i hembygdsrörelsen. Jag ville veta allt om staden jag flyttat till. Här växer mina barn upp och här går solen ned vackrare än någon annanstans på jorden.

5 saker du inte visste om hembygdsrörelsen – 1. Upp till kamp!

Patricia Hallman, verksamhetsutvecklare hembygdsfrågor

5 saker du inte visste om hembygdsrörelsen – 1. Upp till kamp!

Jag vet inte vad du ser framför dig när du hör ordet hembygdsförening. Du kanske är en person som är väl förtrogen med hembygdsrörelsen eller så har du ingen koll alls. Oavsett så hoppas jag att mina kommande blogginlägg om denna fantastiska rörelse ska bekräfta sådant du redan vet eller lära dig någonting nytt.

Jag heter Patricia och jobbar sedan några månader tillbaka som verksamhetsutvecklare med fokus på hembygdsfrågor på Jönköpings läns museum. Tillsammans med Jönköpings läns hembygdsförbund hittar vi nya sätt på vilka vi kan arbeta med kulturarv i Sverige.
I några blogginlägg framöver vill jag för dig presentera 5 saker du kanske inte visste om hembygdsrörelsen.

  1. Upp till kamp!

Det hela började som en proteströrelse under den senare delen av 1800-talet. Vi såg att den värld vi levde i förändrades fort och radikalt. Förändring behöver inte vara någonting negativt men det som nu hände var att människor flyttade från landet till staden. Många hade under flera generationer varit bönder. Men nu var det industrierna i städerna med sina löftesrika skorstenar som lockade oss till att söka ett nytt liv, kanske ett bättre liv än det vi var vana vid. Inte nog med att vi lämnade landsbygden för staden, mängder av människor valde att till och med lämna Sverige för utlandet. Vi emigrerade. Hembygd blev nu ett begrepp som skulle laddas med ny betydelse.

Men varför började vi protestera och mot vad? Jo, jag tror vi blev rädda. De här stora förändringarna i samhället påverkade människors sätt att leva och vi var rädda för att det som kännetecknade det land vi levde i och därmed vår identitet var hotad. Den gamla folkkulturen och det vi etnologer kallar för allmogesamhället (ett förmodernt samhälle som bygger på stor grad av självhushåll, alltså bondehushållning) kunde försvinna för att aldrig mer kommas ihåg.

Nu var det upp till kamp! Ungdomsrörelsen och folkloristerna gick i spetsen och tusentals människor samlades till möten, framför allt i Dalarna för att enas kring hur kulturarvet skulle räddas. Men vi nöjde oss inte bara med att prata om det. Nej, vi blev handgripliga på så sätt att nu skulle det försvinnande samhället förevigas genom en räddningsaktion. Sagt och gjort, vi började samla in mängder av föremål över hela vårt land och till och med hus. Runt om i hela Jönköpings län finns hembygdsparker och hembygdsmuseum som ett bevis på hur föremål och byggnader togs om hand och i många fall flyttades från sin ursprungliga plats till en ny.

Idag, hundra år senare så protesterar vi inte lika högljutt men vi värnar om att bevara och berätta om den lokala historien. Samtidigt ligger vårt arv att protestera, eller engagera oss inte långt bort. Flera hembygdsföreningar är med och påverkar kulturmiljön och arvet i de kommuner de verkar i och engagerar sig i förändringar som sker i vårt samhälle. Ett exempel av många är Jönköpings hembygdsförening Gudmundsgillet som är remissinstans när kommunen ska göra ingrepp i stadsmiljön. Engagera dig du också, gå med i en hembygdsförening!