John Bauers egna fotografier från sin Lapplandsresa 1904

I början av 1900-talet planerade C A V Lundholm att ge ut ett stort praktverk om Lappland. Han engagerade konstnärer, bland annat John Bauer, för att göra illustrationer. Det innebar att John reste till Lappland sommaren 1904 för att måla samernas liv. Den resan blev betydelsefull för hela hans framtida konstnärskap.

Han tillbringade drygt en månad i Lappland och försökte komma samerna inpå livet. Som underlag för sina målningar behövde han fotografera både människor och interiörer. Det var nästan omöjligt, eftersom barnen sprang och gömde sig och de vuxna inte ville. Han fick försöka överlista dem och fotograferade ofta i smyg.

Det var en helt annorlunda miljö att vistas i än han var van vid med det storslagna landskapet och det annorlunda levnadssättet. Han skrev hem till Ester ”Jag är förflyttad till urtiden”.

Naturens storhet och kraft gjorde det största intrycket på honom och satte hans fantasi i rörelse. Han målade i olja, gjorde akvareller och blyertsteckningar. En del använde han som det var planerat, i Lapplandsboken som gavs ut 1908, men även flera år efteråt använde han detta material i sin konst. Hans troll fick till exempel skinnkläder och näbbskor.

De bilder som finns i vårt bildarkiv från hans resa är nu digitaliserade och går att se på DigitaltMuseum.

Mycket nöje / Lisbeth

 

JM.1988-17-507

JM.1988-17-464

 

JM.1988-17-493

 

Nytt brev i samlingen om Bauers sista timmar

bauerbrevet2_002_lI mitt uppdrag som museiassistent hjälper jag vår arkivarie att hantera äldre dokument. Arkivet är en riktig skattkista. Bilder, gamla brev, tidningsartiklar, plötsligt får man syn på historien om det lokala samhället på ett sätt som varit okänt, kunskapen fördjupas. Rutin och upptäckarglädje blandas. De flesta arbetsdagar är sig lika då jag genomför i princip samma arbetsuppgifter från dag till dag.
Men vissa dagar får jag en plötslig påminnelse om varför mitt arbete är viktigt, och museets uppdrag blir extra tydligt som i fallet när vi fick ta emot ett originalbrev från 1918. Det kastar ljus över konstnärsfamiljen Bauers sista kväll hos goda vänner i Gränna då Bauer besökte familjen Hedberg strax innan de steg ombord på båten Per Brahe som skulle ta dem till Stockholm.  De kom tyvärr aldrig fram eftersom båten sjönk med passagerare och besättningsmän.
Brevet är i mycket fint skick och skrivet av Elna Hedberg till en vän i Malmö.

Stort tack för gåvan.

Vi har gjort en liten dramatisering av händelsen som vi visar i en film på vår Youtube-kanal:
Bauers sista timmar

/Magnus Rossler, museiassistent

 

Att gå med julbocken

John Bauers "Julbocken".Ett mycket gammalt nöje i vårt land och även i hela Norden var förr i tiden för ungdomar ”att gå med julbocken”. Speciellt på landsbygden. Under julhelgen var det förr. Under julhelgen var det förr en naturlig sak för ungdomar att organisera olika upptåg dels för att roa sig själva, dels för att samla pengar till juldanser eller julgillen. Metoden var att maskera sitt tiggeri genom att klä ut sig, eventuellt i kombination med något dramatiskt inslag. På så sätt kunde man i gårdarna samla pengar, matvaror, öl eller ett par flaskor brännvin som bidrag till sina gillen.

Julbocken var ofta klädd i päls och bockhorn, en tiggande upprorsmakare som både roade och retades, skrämde barn och stångades, där han inte alldeles fick som han ville. Skådespelet kunde börja i stillsam stil med en liten sång eller dikt utanför stugan. Snart bröt han sig in i rummen och rusade runt och slog fötterna

mot väggarna och skallrade och utstötte skrik och märkliga läten. När julklappar blev vanligt så småningom så blev det bocken som tog på sig rollen som julklappsutdelare. Riktigt när julbocken kom att ersättas av jultomten är lite ovisst.

Julbockstraditionen är ett gott exempel på hur en urgammal folktradition har kunnat vandra genom seklerna, hur den anpassat sig och fått nya funktioner i olika samhällen och på det sättet kunnat överleva.

Margaretha Engstedt, antikvarie